ulriknovellen.blogg.se

Hej vi är två tjejer som håller på att skriva vår första ulrik Munther novell tillsammans. Komentera gärna synpunkter det hjälper oss att bli bättre!

Be myself- kapitel 8

 

"Är det verkligen du?" mumlade jag fram med gråten i halsen.
"Ja, det är jag"
"Jag har saknat dig" viskade jag fram. Jag förmådde mig inte prata då tårarna börjat strömma ut.
"Gråter du Molly? Förlåt". Han lät som om han orsakat en katastrof. Jag skrattade till.
"Nej förlåt, dte var inte meningen, jag blev bara så överväldigad av att du ringde"
"Du behöver inte be om ursäkt Mollsy, jag undrar bara om du skulle vilja komma på min spelning idag på Stortorget idag? Du får VIP plats längst fram så du slipper trängas med alla andra och sen så får du backstage kort så du får träffa mig efter. Tänk vad coolt, det är inte många som får träffa den coola och snygga Ulrik Munther" Jag fortsatte med hans skämt samtidigt som jag inte kunde hålla mig för skratt.
"Åhh, jag svimmar, jag ska få träffa den coola Ulrik Munther!" Ulrik fnös till i andra ändne av telefonen.
"Du glömde coola, viktig information men..." Han var tvungen att avbryta meningen då han skrattade så mycket. "I alla fall, kommer du? Jag måste repetera nu men kom runt 3. Ses sen. Hejdå Mollsy"
Sedan lade han på. Stumt kollade jag in i vägen. verkligeheten kom ifatt mig, jag hade pratat med Ulrik i en kvart. Jag som trodde att han glömt bort mig.


Jag står och tittar ut över det stora folkhavet som har samlatskring den lilla scenen på Stortorget. Klockan börjar snart närma sig tre så jag skyndar mig snabbt till en vakt som står vid ett staket nära scenen.


"Hej, jag heter Molly Gustavsson och jag har vip biljett är det hit jag ska gå?" Frågar jag vakten.

"Ja, då har du kommit rätt.....Molly sa du?...ja,här står det välkommen" han ger mig ett vip kort som jag hänger på halsen och sen öppnar han grinden han står vid så att jag kan gå in. jag hamnar precis framför scenen.


"HALLÅ GÖTEBORG" Ulrik träder fram på scenen och publikens skrik ökar hastigt.

Ulrik kollar rakt på mig och ler och jag känner hur fjärilarna börjar flyga runt i magen, de fjärilarna jag alltid får när Ulrik är där.
Den första låten han drar igång är sticks and stones.Här står jag och lyssnar på världens bästa låt och så får jag kolla på världens snyggaste kille hur mycket jag vill, hur lycklig får man bli egentligen?

...

Konserten har precis slutat och jag börjar gå mot sceningången. Det pirrar i hela kroppen av nervositet.
Jag visar upp mitt vip-kort för vakten. Vakten leder mig vidare till ett rum med två soffor i. Jag får sitta där i några minuter innan en annan vakt kommer och han leder mig vidare.
Vi stannar framför en skylt där det står "Ulrik Munther" med stora bokstäver.

"Du får tjugo minuter med honom sen kommer jag och hämtar dig"och så lämnade han mig utanför.

Jag står där och tvekar ett tag men till sist vågar jag knack på dörren. Jag hör hur någon rör sig där inne och hur den sakta tar sig mot dörren och öppnar den.
Vi bara står där och tittar på varandra ett tag innan Ulrik drar in mig i rummet och stänger dörren.

"Mollsy" säger han glatt men lite blygt och så ger han mig en stor Bamse kram.

"Ulle bulle jag har saknat dig" säger jag och kramar honom lika hårt tillbaka.

"Så hur känns det att äntligen få träffa den coole Ulrik Munther ?" Frågar Ulrik lite retsamt.

"Som att träffa den store tönten du alltid kommer vara"säger jag överlägset.

"Haha din humor är lika underbar som den alltid har varit"säger Ulrik och ler och jag känner hur mina kinder blir kokheta.

Vi sätter oss ner i en brun läder soffa som finns i rummet. Han berättar lite om sitt liv som känd och jag berättar lite om skolan och min familj.
Efter mycket skratt och gamla minnen bestämmer vi oss för att gå och fika tillsammans eftersom Ulrik ändå var ledig.
På vägen ut från stället bakom scenen möter vi vakterna. De ser helt chockade ut. Ulrik hälsar snabbt på de och säger att han går nu. De nickar liten men står fortfarande med öppna munnar. När vi kommit ut från huset brister det för oss och vi skrattar så mycket att vi måste lägga oss på marken för att inte ramla om kull.
Efter ett tag har vi samlat oss och vi kan äntligen resa oss. Så vi börjar gå mot Wayne's coffee som ligger i närheten.
Jag beställer en chai latte och en kanelbulle. Jag hör hur Ulrik skrattar lite lågt när han hör att jag beställer en chai latte eftersom jag drogade det när vi va ihop. Jag ger honom en sur blick och sen går jag och sätter mig vid ett bord nära ett fönster. Efter nån minut kommer Ulrik med en kaffe och en muffins och sätter sig framför mig

"Vad tänker du på?" Frågar Ulrik eftersom jag har suttit ett tag och kollat ut genom fönstret.

"På varför du lämnade mig" jag ser hur Ulrik rycker till men jag vill veta svaret. Det verkar som om Ulrik försöker tänka ut hur han ska säga det eftersom han sitter tyst ett tag. Efter ett tag svarar han:

"För att jag inte ville att du skulle sakna mig för mycket" han tittar ner i bordet jag ser att han rodnar lätt.

" Men det fick mig bara att sakna dig mer och sen vågade jag inte gå tillbaka för jag trodde att du hade glömt mig" till lägger Ulrik snabbt.

" FAN Ulrik!!!" Skriker jag kanske lite för högt. Mina tårar börjar sakta rinna längst kinderna. Jag ser hur Ulrik är påväg att säga något men jag avbryter honom.

"Har jag saknat dig varje dag i två år helt i onödan?!" Skriker jag igen.
Ulrik reser sig upp och sätter sig på huk bredvid mig och ger mig en försiktig kram och så viskar han i mitt öra:


"Förlåt mollsy,jag har saknat dig också"




Här är kapitel 8! Hoppas ni gillar det. Nästa kapitel skriver Johanna :D!!

 

 

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: