"Oj vad gulligt, jag är avundsjuk på dig för att du hade Ulrik. Det finns inte många killar som honom" jag ler åt det becka precis sagt men det får mig bara att sakna honom mer.
"Föresten Mol, varför har du sparat så mycket saker i ditt rum som påminner om honom? Varför kan du inte gå vidare?"Jag ser på Beckas frågande ansikte och suckar. Någon gång måste jag ju erkänna.
"För att varje gång jag börjar ta bort någon får jag panik över att om han skulle komma tillbaka så kommer han tro att jag glömt honom och då kommer han kanske lämna mig igen" Becka nickar men ser ändå ledsen ut.
"Älskade Molly, du älskar honom va?" Jag nickar lite försiktigt och det känns som att erkänna ett stort brott. MIna tärar börjar rinna sakta men de försvinner snabbt när jag får en stor kram av Becka.
"Men jag älskar dig också Becka"
_____________________________________________________________________________________
*ring ring* *ring ring* *Time to get up*
Väckarklockans signal ljöd genom rummet. Pappa kom in och stände av den. Han satte sig på min säng och tog till orda:
"Du har en konsert idag, inte så stor. På stortorget. Anders kommeer en timma".Sedan gick han. Samma visa varje gång. När jag äntligen kom hem till Göteborg var det någon spelning som plötsligt dök upp. Konrad kom inskuttande in i mitt rum. Jag skrattade tyst åt hnom och han hoppade upp i min säg. Jag tog fram min mobil och tog ett foto på mig och Konrad. Skrev "@atmyplace med hunden. Kommer någon på spelningen idag?". och med ett klick var det uppe på Facebook. Redan innan jag hann logga ut var det flera styckna som kommenterat saker som "Ja <3" "vart??" "Ofc".Konrad hoppade ner från sängen och försvann ut ur mitt rum. Jag kollade upp på stjärnan som satt fast i taket. Undra vad Molly gjorde nu? Det var ju lördag, hon kanske var hos en kompis?Hon kanske flyttat från Göteborg? Förskräckt satt jag mig upp. Jag sprang ut i köket och fann pappa sitta på en stol och dricka kaffe med en macka i handen. Han kollade upp på mig och frågade skämtsamt:
"Vad har hänt killen? Ser ut som om du sprungit midnattsloppet". Jag kollade misstroget på honom i några sekunder innan jag utbrast: "Vart bor Molly?!". Han såg en aning förvånad ut innan han sa:
"Ja, om hon inte flyttat så bor hon väl på samma ställe som förut. Men du kan väl kolla hitta.se?"
Snabbt tog jag fram datorn och klickade uppp internet. Jag sökte på Molly Gustavsson, inga träffar. Jag försökte minnas hennes pappas namn... Juste, Per Gustavsson. Där fanns det en träff. Och den Per bodde i Göteborg, jodå det var Mollys pappa. Lättat satt jag mig ner på stolen mittemot pappa och tog upp tidningen. Jag skummade igenom tidningen innan jag såg en annons där det stod att Anders Bjerre sökte en gitarr, Ojsan, snabbt kollade jag på klockan, Anders skulle ju komma om 30 minuter.
Mollys perspektiv:
Jag satt och ritade inne på mitt rum när det plötsligt ringde. Jag tog upp mobilen och kollade på skärmen, okänt nummer. Förvirrat tryckte jag på svara.
"Hallå?"
Rösten kändes bekant.
"Hallå?"
"Hej... Är det Molly Gustavsson?"
"Euhm jaa, det är jag. Vem är du?"
"Jag är... Ulrik".
Förvånat skrattade jag till. Ulrik?!
"Jag tror dig inte. Ulrik har glömt bort mig. Han skulle aldrig ringa. Vem är det?"
Personen i andra änden skrattade till. Herregud, vad var det nu som var så kul?
"Det är jag Ulrik Munther, jag lovar Mollsy. Jag har aldrig glömt bort dig".
Tårarna rann försiktigt ner på kinderna. Mollsy var ett smeknamn han kallat mig för sedan första dagen vi lärde känna varandra. Han kom ihåg det.
"Är det verkligen du?" mumlade jag fram med gråten i halsen.
"Ja, det är jag"
"Jag har saknat dig" viskade jag fram. Jag förmådde mig inte prata då tårarna börjat strömma ut.
"Gråter du Molly? Förlåt". Han lät som om han orsakat en katastrof. Jag skrattade till.
"Nej förlåt, dte var inte meningen, jag blev bara så överväldigad av att du ringde"
"Du behöver inte be om ursäkt Mollsy, jag undrar bara om du skulle vilja komma på min spelning idag på Stortorget idag? Du får VIP plats längst fram så du slipper trängas med alla andra och sen så får du backstage kort så du får träffa mig efter. Tänk vad coolt, det är inte många som får träffa den coola och snygga Ulrik Munther" Jag fortsatte med hans skämt samtidigt som jag inte kunde hålla mig för skratt.
"Åhh, jag svimmar, jag ska få träffa den coola Ulrik Munther!" Ulrik fnös till i andra ändne av telefonen.
"Du glömde coola, viktig information men..." Han var tvungen att avbryta meningen då han skrattade så mycket. "I alla fall, kommer du? Jag måste repetera nu men kom runt 3. Ses sen. Hejdå Mollsy"
Sedan lade han på. Stumt kollade jag in i vägen. verkligeheten kom ifatt mig, jag hade pratat med Ulrik i en kvart. Jag som trodde att han glömt bort mig.
---------------------------------------------------------------------------------
Jag är ledsen att det tog så långt tid innan ni fick det här kapitlet men det har ju varit jul ;) Hoppas alla har ett underbart lov! Nu börjar dte bli spännande :D Maja skriver nästa kapitel!!! Kommentera gärna om ni har synpunkter.
/Johanna