"Vad är det du inte gillar med mitt jag, mitt riktiga jag?" Han vänder sig långsamt om och kollar in i mina ögon. Tyst säger han:
"Jag kan inte vara med dig längre om du inte har smink eller bär coola kläder, då kommer jag bli ocool. Förstår du?"
Jag känner hur ilskan tar överhand om tårarna som tränger sig fram bakom ögonlocken.
"Så det är det här allting handlar om, du är inte med mig för att jag plötsligt blivit "ocool"?! Men vet du vad? Jag ska bevisa att jag är samma person. Bara att nu är jag starkare."
De förädiska tårarna börjar långsamt rinna ner för mina kinder men jag skyndar mig iväg. Pontus ögon speglar ledsamhet men även stolthet. Just de känslorna vet jag inte varför men orkar inte bry mig. När jag kommit en bit ser jag skolan skymta framför mig. Hur ska det här gå?
Go run run run I'm gonna stay right here
Watch you disappear yeah
Go run run run yeah it's a long way down
But I'm closer to the clouds up here
You can take everything I have
You can break everything I am
Like I'm made of glass
Like I'm made of paper
Ohh
Go on and try to tear me down
I will be rising from the ground
Like a skyscraper, like a skyscraper
Like a skyscraper, like a skyscraper
Like a skyscraper
Jag går runt i minglet på kristallen galan. Hälsar på massa olika idoler jag hade när jag var liten. Har inte riktig hunnit fatta än att jag också är en stor idol för många.
Skoldagen är äntligen slut. Argt skyndar jag mig ut från skolan och vidare mot bussen. Jag är skit förbannad på alla mina gamla vänner som jag känt hur länge som helst som bara har dissat mig för att jag vågat vara mig själv och bytt klädstil.
Och på hur de dissat mig är ännu värre. De har behandlat mig som om jag har någon bakterie på mig. När jag satt mig bredvid någon av dem i klassrummet har de flyttat så långt bort från mig som möjligt. Hallå ocoolhet smittar inte om ni tror det!!! Men att vara utan vänner var jobbigare än jag trodde. Men jag ska inte gå tillbaka till mitt vanliga jag och gå tillbaka till mina såkallade vänner. Aldrig i livet, jag ska vara stark!
Jag pluggar in mina hörlurar och sätter på skyscraper på högsta volym.
Skies are crying, I am watching
Catching teardrops in my hands
Only silence, as it's ending, like we never had a chance.
Do you have to make me feel like, there's nothing left of me?
You can take everything I have
You can break everything I am
Like I'm made of glass
Like I'm made of paper
Go on and try to tear me down
I will be rising from the ground
Like a skyscraper, like a skyscraper
As the smoke clears
I awaken and untangle you from me
Would it make you feel better to watch me while I bleed
All my windows, still are broken, but I'm standing on my feet
You can take everything I have
You can break everything I am
Like I'm made of glass
Like I'm made of paper
Go on and try to tear me down
I will be rising from the ground
Like a skyscraper, like a skyscraper
Catching teardrops in my hands
Only silence, as it's ending, like we never had a chance.
Do you have to make me feel like, there's nothing left of me?
You can take everything I have
You can break everything I am
Like I'm made of glass
Like I'm made of paper
Go on and try to tear me down
I will be rising from the ground
Like a skyscraper, like a skyscraper
As the smoke clears
I awaken and untangle you from me
Would it make you feel better to watch me while I bleed
All my windows, still are broken, but I'm standing on my feet
You can take everything I have
You can break everything I am
Like I'm made of glass
Like I'm made of paper
Go on and try to tear me down
I will be rising from the ground
Like a skyscraper, like a skyscraper
Go run run run I'm gonna stay right here
Watch you disappear yeah
Go run run run yeah it's a long way down
But I'm closer to the clouds up here
You can take everything I have
You can break everything I am
Like I'm made of glass
Like I'm made of paper
Ohh
Go on and try to tear me down
I will be rising from the ground
Like a skyscraper, like a skyscraper
Like a skyscraper, like a skyscraper
Like a skyscraper
Efter min jobbiga dag kastar jag mig direkt på soffan när jag kommer hem och loggar in Facebook. Det första som stod var "Ulrik Munther har checkat in på kristallen galen". Det gör lika ont varje gång att se att han är så glad utan mig. Jag saknar honom så enormt mycket efter att han gjorde slut i nian när han började bli känd. Och sen han väl glömt bort mig och jag har inte hört av honom på nästan två år.
Kommer såväl ihåg våran först kyss efter jossans fest i sjuan. Och först gången han sa "jag älskar dig" till mig i skogen när vi gick vilse. Och alla andra fina minnen vi har tillsammans efter att vi nästan var ihop i tre år.
Skulle bli så glad om jag fick en ny chans med honom. Men han är säkert glömt bort mig.
Ulriks perspektiv
Jag går runt i minglet på kristallen galan. Hälsar på massa olika idoler jag hade när jag var liten. Har inte riktig hunnit fatta än att jag också är en stor idol för många.
Plötsligt ser jag någon bekant rygg framför mig. Det ser ju precis ut som Molly. Ryggen framför mig vänder sig om och där står Gina Dirawi till min stora besvikelse. Även fast jag viste att det inte var Molly ville jag att det skulle vara hon. Jag grämer mig fortfarnde över att jag gjorde slut med henne för två år sedan. Det var nog det svåraste jag någonsin har gjort. Men jag gjorde det för hennes bästa. Jag skulle börja resa så mycket
när jag blev känd och jag ville inte att hon skulle behöva lida när jag var borta.
Undrar föresten hur hon har det nu? Men hon har säkert redan glömt mig. Hoppas i alla fall att hon har börjat visa upp sitt riktiga jag som hon bara visade för mig.